Meny Stäng

Körkort

Körkort och epilepsi

Förbundet får ofta frågor om körkort och epilepsi. Vi vill därför redogöra dels vad lagstiftningen säger, dels lite om förbundets ståndpunkt i frågan.

Kort historik

I princip så länge som vi har haft ett körkortsregelverk i Sverige har det funnits skrivningar om att den som innehar körkort måste uppfylla kravet på att ha vissa kunskaper att köra ett fordon och att det kan finnas vissa hinder av medicinska skäl. Särskilt hårda krav har det varit kring yrkesförare. Från början gällde reglerna endast ett fåtal grupper, till exempel svårt synskadade eller blinda men också personer med epilepsi. Det nuvarande regelverket har dock haft ambitionen att täcka in så gott som alla som har någon form av medicinska skäl som kan äventyra trafiksäkerheten.

Sammanfattning

Reglerna för att inneha körkort och förbud för vissa att ha körkort finns i EU:s lagstiftning, körkortslagen och föreskrifter från Transportstyrelsen.

Reglerna för att ha körkort för personbil, traktor och liknande är att om man har diagnosen epilepsi får man inte ha haft anfall under de senaste tolv månaderna. Undantag kan göras om man enbart har haft anfall under sömnen eller om man sätter ut en medicin. Om medicinen sätts in igen kan man få körkort efter en observationstid.

Reglerna för yrkesförare med diagnosen epilepsi innebär att man inte får ha haft anfall under de senaste tio åren, och man får heller inte medicinera under denna tid. Motsvarande undantag som för personbilsförare finns inte.

Om man har haft ett första epileptiskt anfall får man inte ha körkort för personbil, traktor med mera förrän efter sex månader och inte förrän efter fem år för yrkesförare.

Svenska Epilepsiförbundets ställningstagande

I allt väsentligt anser förbundet att det rådande regelverket är väl avvägt och rimligt. Det är vår uppfattning att det ska ställas högre krav på yrkesförare än vanliga personbilsförare.

Vi kan dock vara tveksamma till om tio års anfallsfrihet efter diagnostiserad epilepsi utan medicinsk behandling kan anses rimlig. I praktiken utgör det kravet ett yrkesförbud som yrkesförare för personer med epilepsi. Andra europeiska länder, bland annat Danmark, upplever stora problem med detta. Förbundet menar därför att det bör tas upp på europeisk nivå, eftersom denna tidsgräns beslutats där.

dsc_3435

Vilka regler gäller

Först och främst gäller körkortslagen. I den står, i 3 kap 2 §: ”Körkortstillstånd får meddelas endast med hänsyn till personliga och medicinska förhållanden kan anses lämplig som förare av körkortpliktigt fordon”. I samma lag finns också regler om återkallelse av körkort på samma grund, 5 kap 4.7 och 7.3 §§.

Transportstyrelsens beslut kan oftast överklagas till förvaltningsdomstol och kammarrätt.

Medicinska krav återfinns i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om medicinska krav för innehav av körkort m.m.

I 8 kap behandlas epilepsi, epileptiskt anfall och annan medvetandestörning. Inledningsvis definieras vad man menar med epilepsi etcetera.

Grundläggande regler för personbilsförare (behörigheterna AM, A1, A2, A, B, BE och traktorkort) finns i 4 §. Man får inte ha körkort om:

  1. man har haft ett första epileptisk anfall under de senaste sex månaderna
  2. diagnosen epilepsi har ställts, eller kan ställas, och epileptiskt anfall har inträffat under de senaste tolv månaderna
  3. det finns påtaglig risk för epileptiskt anfall utifrån sjukdomshistoria och undersökningar
  4. EEG visar tecken på absenser.

Från detta finns ett antal undantag, 5 §. Man kan till exempel få ha körkort under förutsättning att man får anfall enbart under sömnen. Och om man sätter ut en medicin och får anfall ska man ha en observationstid på tre månader.

För yrkesförare (behörigheterna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D, DE och taxiförarlegitimation) är reglerna likartade men mycket strängare, 6 §. Man får inte ha yrkesförarkörkort om:

  1. man har haft ett första epileptiskt anfall under de senaste fem åren (behandling med läkemedel får inte heller ha förekommit)
  2. diagnosen epilepsi har ställts, eller kan ställas, och epileptiskt anfall har inträffat under de senaste tio åren (behandling med läkemedel får inte heller ha förekommit)
  3. det finns påtaglig risk för epileptiskt anfall utifrån sjukdomshistoria och undersökningar
  4. EEG visar tecken på absenser.

Det finns inga undantag för yrkesförare såsom det finns för personbilsförare.

Övriga paragrafer i 8 kap omfattar annan medvetandestörning samt regler om läkarintyg med mera.

Det finns möjlighet att få en annan bedömning, vilket framgår av inledande bestäämmelser i 1 kap 4-5 §§.
I § 4 står bland annat: ”Detta gäller dock inte om risken är obetydlig, varvid större tolerans medges för innehav av behörigheterna AM, A, AI, B och BE (personbilsförare mm) än för innehav av behörigheterna C, CE, D, DE och taxiförarlegitimation (yrkesförare)”. Ur strikt medicinsk synpunkt är detta vanskligt vad gäller epilepsi, eftersom det är svårt att med den teknik som finns i dag utesluta framtida anfall. I 5 § finns regler om att det ska göras en sammanlagd bedömning av olika sjukdomstillstånd.